Something Better ❤

Fan vad jag har fixat och donat privat den här veckan. Det har inte varit en lugn förmiddag, tror jag. Jag har inte ens hunnit ut och handlat, så jag har verkligen levt på det sista som skafferiet kunnat erbjuda. Bra att det går åt! Jag är faktiskt riktigt nöjd med mig själv. En gammal kamrat ringde när jag var på Hemköp tidigare ikväll och han verkar också få ordning på en hel del saker. Kul att höra! Jag har varit dålig på det, men ibland ska man fan klappa sig själv på axeln. Och kunna ta en klapp – och ge en tillbaka.

I övrigt är det ganska lugnt. Fredag innebär halvdag, men eftersom jag fortfarande är skyldig tid från semestern kunde jag bara jobba av och inte in. Det kommer. Jag har varit lite orolig nu när kvällarna är mörka och höstångesten kommer dragande, men jag har faktiskt inte känt mig låg. Efter ett år som det här borde jag ha det tufft, men det mesta flyter på. Jag tror jag kämpade en hel del för att få saker och ting och fungera för barnens skull, men nu märker jag hur mycket enklare mitt liv är. Jag slipper mötas av suckar och stön när jag kommer hem och jag kan göra som jag vill när barnen är här. De är det enda som betyder någonting i mitt liv. Det är som att någon drog bort en blöt filt från mitt liv. Det är förmodligen därför jag var så irriterad i våras – irritationen över bortkastade år. Vem vet – jag hade kanske inte ens behövt flytta till Köping om jag bara orkat ta tag i saker, men hösten 2016 var tuff. En stor del av mitt mående sen vi flyttade till Köping har påverkats av den gamla lägenheten. Jag har tänkt att jag hade mått bättre av en fyra, bott kvar, kunna stänga in mig ibland, men lösningen med trean är riktigt bra. Här har jag dessutom inga minnen av svunnen tid.

En gammal kompis till Stargazer har tydligen börjat spela Mechabellum. Nu slipper jag känna press över att ta tag i det. Jag har köpt spelet och spelat ett par övningsbanor, men det har stannat där. Vi får se hur det blir.

I dag fick jag sms av Päjve som bokade in en ny tid. Det ska bli kul.