I går fick jag äntligen gå på semester. Jag tycker att det har varit en tung sista månad, men p.g.a. vädret ingen period jag varit avundsjuk på. Det har väl varit ett par okej helger, men överlag ganska kallt och grått. Det har regnat en del, men jag har svårt att minnas hur mycket. När dagarna känns grå påverkar det förmodligen ens intryck mer än man tror.
Jag jobbade eftermiddag hela veckan, men avslutade med ett morgonpass och det blev minimalt med sömn. Jag var bjuden på Mates överraskningsfest, men kände att klockan 15 på Bellmans uteservering inte var att tänka på i värmen. Jag gick hem, hann med en gubblur och hann ringa Stargazer för att kolla läget. Hann var vid gott mod, även om livet går lite upp och ned ibland. Jag tog 18-bussen in till stan och hann ta en veganburgare på McD, innan jag vandrade upp mot det för kvällen abonnerade Bishops. Jag hann ta en Hof innan sällskapet trillade in en efter en och det var riktigt kul att se så pass många gamla goda vänner under ett och samma sak. Det är mer eller mindre samma gäng som jag träffade och hängde med nere på Bill & Bobs och Taj Mahal när det begav sig på 00-talet. Jag brukar tänka att det är en hel del diagnoser, vilket bara gör kvällarna ännu skönare. Det är alltid en avslappnad stämning och inga konstigheter. Visst, visst – det kan bli lite väl stökigt och skrikigt mellan varven, men inget man reagerar på. Jag fick t.o.m. en skön synth-ramsa sjungen för mig. Jag hatar uppmärksamheten, men älskar stämningen och skulle aldrig önska bort det. Jag behövde verkligen den här kvällen och det kändes som att jag var tillbaka i en värld jag valt att stå utanför de senaste 15 åren till förmån för barnen. Alla förstår – inga sura miner.
När jag blev singel igen var det där lite av ett orosmoment. Jag vet att jag har några vänner jag alltid kan höra av mig till, men i de här kretsarna hejar folk vare sig det var en vecka eller 10 år sedan man sågs. Det är en riktig lyx och någonting jag är väldigt tacksam för.
Jag brukar alltid sätta mig i ett hörn och samtidigt känna lite skuld för att mina bordsgrannar får ett ganska så introvert sällskap, men jag hamnade med Minsk, Lejde och RI så det blev snack om gammal musik och för en gångs skull flöt samtalen på ganska bra. Dessutom drack jag bara Hof, så det var ganska svårt att hamna i någon slags dimma.’
Vilken kväll.
Jag tog 23-bussen hem och kände mig riktigt jävla nöjd över kvällen. Under bussresan hem lyssnade jag på Tension Controls: Industrielle Revolution och då är risken minimal att humöret sänks. Gick förbi Bishops här hemma, men såg inga kända ansikten och vände hemåt.
En jävligt skön kväll!