Vissa dagar känner man sig mer ensam än andra. I dag var en sån dag, men jag fick hjälp från oväntat håll. Jag vet inte om jag gjorde rätt som bad om hjälp, men jag visste inte vad jag skulle göra. Ibland saknar jag att vara två, men samtidigt känner jag att det var många år sen jag hade någon att prata med. Det hade nog kvittat. Lite kryptiskt, men så får det bli.
Det kändes desto bättre på jobbet. Första dagen på tre veckor. Det märks att jag opererat mig och jag får ta det lugnt ett par veckor till. Skönt att vara igång igen! Jag behöver det.
Jag var sugen att se på film när jag kom hem, men suget avtog när jag väl hamnade i soffan. Det är märkligt, men det har väl varit så här i flera år. Det krävs kvalitetsfilm för att jag ska orka och just nu orkar jag inte gräva fram några. Jag får se – kanske förnyar jag prenumerationen på Draken Film vid nästa kampanj. Är det någon streamingtjänst jag saknar är det nog den.
För övrigt tänker jag mig att Kim Gordons: The Collective är årets platta!