Last.fm

Jag passerade nyligen 200k lyssningar registrerade på Last.fm. 2024 är faktiskt året då jag har flest lyssningar per dag sedan 2008. Det är lite märkligt att tänka sig att 2009 var det år jag började lyssna mindre på musik. Det kan också ha varit så att jag lyssnade mer via MP3-spelare och på så sätt inte registrerades på Last.fm. Det var andra tider. Det är egentligen strunt samma, men ändå lite rolig statistik.

Det mest spelade bandet är fortfarande Nine Inch Nails. 2007–2008 spelade jag extremt mycket NIN.

Skivmässan

Det var inte bara Neubauten jag missade i helgen. Ett tag var jag inne på att byta biljetten mot en Bodyfest-biljett, men p.g.a. operationen hade det varit lika illa. Eller – jag hade kunnat åka lördag till söndag, men eftersom läkaren sa åt mig att inte dricka så hade jag inte haft något att göra i väntan på Dive. Jag tror faktiskt att det hade varit roligare att se Dive 2024 om jag ska vara riktigt, riktigt ärlig, men jag kunde inte försvara ett eventuellt beslut att åka för ett band som spelar max en timme. Arvsynd, är ett tufft bandnamn, men sången är så cringe att det inte går att lyssna på. Alvar, No Sleep by the Machine och Lucifer’s Aid är helt okej om jag ändå åkt, men risken är att jag kommit så sent som möjligt och åkt direkt efter Dive. Ja, ni ser – tur att den här griniga gubben stannade hemma.

Istället tog jag 10-bussen till Västerås och gick på dagens skivmässa. Den var i ny regi och helt okej. Det blev lite trångt mellan backarna, men jag har tur eftersom alla handlare har elektroniskt, indie och post-punk i samma fålla. Jag hittade en hel del, men är lite kinkig vad gäller prislappar. Jag hittade The Mobile Homes fullängdare: Hurt för 300 och fick fick ta både ett och två djupa andetag för att låta den stå kvar i backen. En annan handlade hade en massa reissue med bl.a. Nine Inch Nails för 300-400. Det är säkert rimligt, men ibland känns vinylpriserna så skeva. Det är inte handlarnas fel – snarare marknaden. Jag hittade Joy Divisions: Closer för allt mellan 200-400 och då känner jag att jag nästan skulle behöva kolla igenom Discogs för att kolla version och det hade jag verkligen inte lust med i trängseln. Det blir väl lite mycket folk för mig. Istället köpte jag The Housemartins: London 0 Hull 4 för 80 och en Front 242-tolvan: Politics Of Pressure, för 150. Båda kändes rimliga och blir snygga på väggen, vilket också var dagens syfte. Att hitta skivor som betytt mycket i mitt liv. Jag hittade även ett ex av Peter Ivarss gamla band: Underjordiska Lyxorkestern, som jag också stod och velade om. Det var samma säljare som Mobile Homes dessutom. Underjordiska kostade hundra spänn, men jag fastnade lite i tanken om att jag inte bara kunde ta den ena och så fick det bli. Jag gillar mitt nya jag – jag tar ett beslut och går vidare.

Jag fick med mig Poser till Spicy Hot. Han åt inte, men lät mig. Vi skulle träffa övriga gänget på Pitcher’s en timme senare, men där finns det inget för mig. Supertrevligt. Eftersom jag inte kunde dricka öl bjöd jag Poser på en – det är han fan värd med tanke på hur mycket han ställt upp under åren. Jag köpte något mousserande till honom och Livscoachen senast jag var var hemma hos dem. Samma anledning: att de finns. Jag är inte så lätt att ha och göra med jämt, men de finns alltid där. Jag försöker minnas gamla namn på folk och jag är nästan säker på att det var Ragdoll som var med. Paret har jag nog aldrig haft några namn på och får försöka hitta på något. Mycket möjligt att den ena kallades Servitrisen för en si så där 15–20 år sen. Jag är så dålig på att hitta på unika namn. Jaja, det var länge sen hon var servitris. Hon är sjukt social och i dag fyllde hon i och förklarade allt när hon såg på mig att jag inte hängde med. Jag är ute så sällan med det gänget. Även om eftermiddagen bara varade i ett par timmar hade jag supertrevligt.

Åkte hem och såg Stars möta Dolphins. Stars tappade allt i andra kvarten och efter halvtidsresultatet 43–60 kändes det kört. I tredje kvarten hände något och trots förlust 85–94 var Stars bara en poäng efter en kort stund. Otroligt starkt att komma tillbaka och årets lag har verkligen bevisat att de mäta sig oavsett motstånd. Kul att se och de spelar verkligen för varandra. Jag vet inte, men jag undrar vad som hänt om Dwight Wilson fått i sina tre tvåor han missade på slutet.

Barnen är inte här så jag har en lugn kväll. Det är kanske vad jag behöver. Ringde Syster och kollade läget. Jag har varit dålig på att höra av mig till henne under de sista åren. Det är väl samma tillbaka, men det är väl ett tecken på att livet inte varit speciellt optimalt. Jag har fokuserat och lagt både tid och energi på helt fel person. Det kan bara bli bättre nu.

Jag såg ett avsnitt av Derek. Det gör mig alltid glad. Ja, eller glad och glad. Det är den här typen av meningar som förstör min image som deppsynthare.

Hjälp

Vissa dagar känner man sig mer ensam än andra. I dag var en sån dag, men jag fick hjälp från oväntat håll. Jag vet inte om jag gjorde rätt som bad om hjälp, men jag visste inte vad jag skulle göra. Ibland saknar jag att vara två, men samtidigt känner jag att det var många år sen jag hade någon att prata med. Det hade nog kvittat. Lite kryptiskt, men så får det bli.

Det kändes desto bättre på jobbet. Första dagen på tre veckor. Det märks att jag opererat mig och jag får ta det lugnt ett par veckor till. Skönt att vara igång igen! Jag behöver det.

Jag var sugen att se på film när jag kom hem, men suget avtog när jag väl hamnade i soffan. Det är märkligt, men det har väl varit så här i flera år. Det krävs kvalitetsfilm för att jag ska orka och just nu orkar jag inte gräva fram några. Jag får se – kanske förnyar jag prenumerationen på Draken Film vid nästa kampanj. Är det någon streamingtjänst jag saknar är det nog den.

För övrigt tänker jag mig att Kim Gordons: The Collective är årets platta!

Skyddad: Sjukstuga

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

Inställt

Lugn vecka på det stora hela. Jag har varit ute och gått en hel del, vilket läkare och övrig personal rekommenderade. Det har gått över förväntan. I tisdags kände jag mig helt okej, förutom i magen, och efter en liten tillbakagång under onsdagen var torsdagen riktigt skön. Jag kunde gå upprätt och öka takten ganska så rejält. Som sagt – det är väl bara magen jag är lite orolig för och jag ska inte lyfta tungt. Det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet på fredag. Jag blir knappast gladare av att gå hemma.

Missade Köpings ligapremiär i fredags och de blev rejält uppläxade av Luleå. Jag såg inte matchen, men 99-68 lät onödigt stort även om det var bortaplan. Nya tag hemma på tisdag – Jämtland. Jag tänker mig att det blir en bra värdemätare. Jag tror inte att jag ska gå.

AIK förlorade mot Häcken. Jag hann inte se den. Lika bra det. Tio matcher utan förlust känns ändå bra. Vilken uppryckning.

Annars har det varit lugn vecka – som redan skrivits. Har inga planer för veckan. Jag ska sälja Neubauten-biljetten som jag har till helgen. Jag kommer inte orka åka. Den enda jag vet ska gå, Rozzer, har dessutom biljett till lördagens spelning. Jag vet inte hur sugen jag hade varit på att gå själv. Ska jag dessutom vara helt ärlig så jag såg Neubauten när de var som bäst. Det hade varit kul, men det spelar mindre roll. Det känns som att de flesta konserter spelar mindre roll nu för tiden.

Tristesse

Jag lyssnar sjukt mycket på Mobile Homes just nu. Det känns nästan som 1991. Skön känsla. Under många år orkade jag inte riktigt lyssna på dem, eftersom jag alltid fick upp jobbiga ångestfyllda minnen från den tiden. Jag var ganska deprimerad – livet gled mig nästan ur händerna på något märkligt sätt. Livet har verkligen gått upp och ned. Mest ned, tänker jag mig, eftersom jag nog var en gladare 15-åring än 51-åring.

Efter operationen har jag köpt te gjort på rooibos. Om jag förstått allting rätt ska det inte innehålla något koffein i det. Märket jag köpte var gott och det stora anledningen till att jag ofta köpt billigare svarta sorter är att jag vanligtvis dricker så förbannat mycket te. Onödig kostnad liksom.

En annan sak med operationen är att jag ska försöka äta oftare och mindre. Även om te är en så pass central del av mitt liv, så är egentligen maten en större omställning. Jag äter frukost och kompletterar vanligtvis med ett mål mat och nu ska jag plötsligt försöka komma ihåg att fixa mat i tid och otid.

I går upptäckte jag att bloggen hade ett problem när man vill bläddra tillbaka i den. Jag vet inte – kanske ändrar jag bara tema och löser det på så sätt. Som om det skulle vara viktigt.

  

Om bloggen:

Startade bloggen i augusti 1998, utan vare sig syfte eller mål. Det märks.

Länkar: