Brandvägg

Jag tror det var min brandvägg som satte stopp för min dator. Den tycks ha skapat diverse buggar i mina webbläsare och verkar inte ha uppskattat Voddler det minsta.

Efter den del grubblande över vad som kunde vara fel så tog jag bort den och då blev hela datorn stabilare.

Skumt…

Vilken brandvägg ska jag köra nu?

Etiketter: Dator

01:13   Permalänk      

Tunga timmar

Efter några tunga timmar – en enorm lättnad, även om jag känner för de drabbade familjerna.

Nu kan jag somna, andra har det nog svårare.

Mina tankar…

Etiketter: Dagbok

23:58   Permalänk      

Weekend

Fredag.

En lugn dag och jag var ute och rörde lite på mig – helt enligt doktorns rekommendationer.

Jag har blivit lite kär i Aroslinjen, en “pensionärslinje” som endast kostar tio spänn med tre timmars övergång. Bra buss som passerar min hållplats. Det gick förbi där jag bodde tidigare, vilket var perfekt, eftersom den gick ut till ett av stans stora köpcentra. Nu måste jag byta på stan, men på någon dag tänkte vi ta turen upp till Coop Stenby. Gam älskar Coop och Konsum ungefär lika mycket som Brolle. Göra henne glad för 20 spänn – klart det är värt. Aroslinjen tar lite tid att åka, om man ska byta buss. Varje delsträcka tar 30 minuter. Vallby-Stationen 30 minuter, Stationen-önskat slutmål är cirka 30 minuter till, men jag har alltid med mig en bra bok och om inte det är nog är det bara att lyssna runt på samtalen i bussen. Man får veta allt om allas krämpor och sjukdomsförlopp. Gam stod själv för en helskön story här om dagen, när vi åkte hem från läkaren. Högt och ljudligt protesterade hon mot en möjlig operation av mig, som skulle leda till:

1. Jag dör.
2. Min morsa ringer till Gam i tid och otid helt förvirrad och utan att förstå att jag är död.
3. Gam skulle bli tvungen att transportera min kropp utomlands, eftersom den svenska lagen inte tillåter att man avlar från döda människor.

Ett tag önskade jag att det var jag som lyssnade på hennes förtvivlade meningar som gick i 140! Äsch, jag älskar ju Gam och står ut. Trevligt det där med att hon finner mina gener värdefulla.

Gam fixade pannkaka och ärtsoppa. Först blev det ärtsoppa och den blev jättegod. Ja, jag har varit skeptisk, eftersom jag hatar ärtsoppa, men den här var väldigt ärtig och väldigt lite soppig. Och sen mycket, mycket senap. Ett mästervärk. Pannkakorna serverades med glass, grädde, hallonsylt, chokladsås och maränger. Gam hade banan till sina. Jag lät bli bananerna. Jag måste kolla upp om ekologiska bananer är så mycket bättre än vanliga – annars måste jag fan sluta äta banan. Bananodlingar är fan inte bra på något sätt, jag vet, och jag är dum i huvudet som ätit vanliga. Banan bidrar tyvärr till en stor del av mitt dagliga matintag. Det blev i alla fall förbannat goda pannkakor.

På kvällen kom Gams “nya” bekantskap från skolan, M från Fagersta, hit och följde Let’s Dance med oss. Det var trevligt som fan och vi sitter ju oftast helt själva. Hon stannade kvar under Solsidan, innan hon åkte till någon kompis för att sova. Vi borde fan fixa till en bra extrabädd här hemma. Soffan fungerar, men Gams kompis, aka Sjuksyrran från Fagersta, har inte besökt oss sen hon sov över i den. Det kan vara ett tecken.

Vi gick och la oss ganska tidigt.

I dag tog jag mig återigen ut en sväng. Gam och M sågs och tog en tur ner på stan. Gam köpte en snygg cardigan. Hon handlade den på Gina Tricot, haha! Nej, jag ska inte retas med henne – men hon hatar stället.

När jag kom hem möttes jag av en blåslagen Gam. Jag vet inte, men man ska tydligen inte släppa ut två bonnflickor i “storstan”. Hon hade tydligen öppnat en bildörr och eftersom Gam endast är tre äpplen hög så slog hon i ögonbrynet ganska så rejält.

Gam lagade god mat – wok med grönsaker och nudlar. Super, men hon var som vanligt inte så nöjd själv.

Kvällen har bestått i att se Melodifestivalen. Jag trodde att Ola eller Salem el Fakir skulle gå till final och båda gick dit. Sen gick det åt helvete med mina tips, då Ekborg föll bort. Trist, eftersom han var motpolen till all tjo och tjim. Jag trodde dessutom på Linda Pritchard till den andra chansen, men tji fick vi. Istället blev det något uselt rockband från Eskilstuna och någon jag inte kommer ihåg namnet på, men det där med en andra chans är ju ändå helt värdelöst.

Olas låt kommer man att få stå ut med på jobbet under minst ett halvår, medan el Fakirs låt skulle kunna hamna i Ipoden.

Så är det.

Om jag ska klaga lite.

Först lite mindre klagomål. Gams farsa ringde och frågade hur det var här om dagen och det var riktigt snällt.

Ryggen är inte bra och det är lite upp och ned med den. Ena dagen tror jag att den ska bli bättre, för att senare bli sämre igen. Jag är dessbättre vid gott mod. Gam får knyta skorna på mig – vilket är förbannat drygt. Jag får på mig byxor och sånt, med lite lirkande, men skosnörena är hopplöst långt ner.

Något att trösta sig med…

23:24   Permalänk      

Torsdag

I dag följde Gam med mig till röntgen ute på Eriksborg. Trodde att det skulle ta lång tid, men låt mig skriva så här: Vi kom med en buss och nästa skulle gå om en timme. Efter själva plåtningen fick vi vänta 40-45 minuter på nästa buss.

Det var tur att jag slapp åka själv – vänta på bussen själv hade inte varit någon höjdare. På vägen hem stapplade jag förbi högskolan för att få ut betyg och bevis på att jag betalat Kårobligatoriet. Det gick halvbra. Jag har tydligen inte varit registrerad för statsvetenskapen i höstas, men ändå fått CSN. Märkligt…

Väl hemma vilade jag och sen åt vi vegokorv. Gott. Kollade Big Bang Theory och nu ska jag skriva lite på c-uppsatsen. Kollade upp om jag kan ta ut en fil.kan. i statsvetenskap och det ska tydligen kunna gå. Måste snacka med en studievägledare.

Etiketter: Dagbok

19:59   Permalänk      

Några hemmaliggande dagar

I söndags kom Gam hem och jag fick lite skäll för att jag inte ätit en ordenlig lunch, så hon fixade middag – Spaghetti och svampsås. Lugn kväll med Voddler, men speciellt bra gick det ju inte.

Måndag och en ny lugn dag. Jag skulle ha åkt till läkaren, men kunde fortfarande inte ta mig upp ur sängen. Gissa om det började kännas drygt det där. Skrev lite på uppsatsen, spelade biljard och myste i sängen. Gam fick nog och bytte lakan, eftersom jag legat i den på tok för länge. Voddler fortsatte vara skumt, även om jag till slut kom på att det kanske var Opera som strulade till min dator.

Tisdag. Ungefär som i måndags. Gam fixade en vegetarisk korvstroganoff för andra gången på en vecka och den blev lika underbar som förra gången. Hon kan det där med mat. Undrar hur vi skulle överleva om jag skulle laga mat en hel vecka. Nej då, klart att det skulle gå. Vi kollade lite på Voddler, men filmen vi såg var ganska trist. Någon skum bröllops-story som skulle handla om kärlek och humor, men av det såg vi intet. Stängde av efter en timme. Inte ens värt att leta rätt på namnet, ni gör bäst i att inte ha hört det alls. Ibland, när man hör namn, så tänker man: “Hm, den där filmen känner jag igen” och sen hyr man skiten för att man råkat höra namnet på en usel film. Chansen är större att man aldrig väljer filmen om man inget vet.

I dag var äntligen dagen D. Jag skulle till läkaren och jag lyckades faktiskt ta mig både dit och hem, tack vara Gam. Vi gick till Vallby Centrum ett par stenkast bort för att slippa onödiga uppförsbackar. Min kropp, som den är just nu, hatar uppförsbackar. Aroslinjen till Oxbacken gick utmärkt och väl på plats hann vi med en lätt frukost på Konsum, innan jag skulle få min dom. Det hela slutade med en sjukskrivning fram till den 22:a och fan vet allt. Utskrivning av diverse hästpiller, så jag gissar att jag inte överdrev mitt tillstånd. Han verkade till och med tycka det var konstigt att jag inte fick träffa honom omedelbart. Röntgen i morgon och senare en skiktröntgen om det visar sig vara större problem än vad läkaren hoppas på. Det visade sig, oturligt nog, att jag skulle få en operation 2005, men jag fick aldrig någon remiss. Gissar att jag hamnade mellan två stolar när min före detta-före detta husläkare lämnade landet.

Om det är en före detta i två led bakåt, är det då en före detta eller en före detta-före detta. Jag brukar aldrig snacka om gamla ex som före detta, så jag har faktiskt inte en aning.

Jaja, efter i morgon får jag vänta och se hur det blir. Jag ska i alla fall tillbaka till min sjukgymnast i slutet av månaden, om inte läkaren vill förlänga min sjukskrivning efter det. Jag tyckte ju om henne, trots att något gick fel senast. Träning är väl melodin. Det är fan helt sjukt. I tre veckor har jag inte fått snacka med någon inom vården och sen får jag plötsligt träffa läkaren, visserligen efter en hel del tjat, och då händer det grejer. Min teori är ju att det är mer eller mindre omöjligt att få träffa en läkare, men när man väl får göra det så…

Jag är bara glad att jag fick till den där sjukskrivningen. Helt sjukt. Jag vill jobba, gärna i dag, men det fungerar tyvärr inte. Men det är skönt att någon tror på en och ser att man är dålig. Tror jag kunde höja mitt ben tio procent, det är inte dåligt – om man är 95 år.

När jag kom hem försökte jag röra mig lite, när jag ändå var på gång. Det var rätt skönt, men fan vad jag kände att rygg och ben var ansträngt efter det.

Gissa om jag mår bättre rent psykiskt efter i dag. Jag är aningen gladare. Det var så förbannat underbart att komma ut, så jag tyckte snöstormen var guds gåva till människan!

Etiketter: Dagbok

00:02   Permalänk      

Voddler igen, del III

Jag tror mitt Voddler-fel hittats. Tror det var installationen av Opera jag gjorde här om dagen, i kombination med ett förbannat skumt bredband under ett par dagar, som gjort min dator skum. Vill minnas att det hänt tidigare, men att jag glömt det. Trodde Opera 10 blivit mer stabil än dess föregångare.

Synd – jag gillar Opera som webbläsare. Min förhoppning står till Chrome, då Firefox bettet sig lite halvkonstigt den senaste tiden.

Efter en del rens på burken fungerar Voddler betydligt bättre än vad det gjorde när jag testade det här om kvällen.

Etiketter: Dagbok, Film

17:11   Permalänk      

Voddler igen

I går fick jag nog av tristess och började söka efter Voddler-invites. Det tycktes svårt som fan och folk snackade om att det inte fungerade som Spotify, där man som användare får ett par invites till sina vänner om man själv betalat för en månad.

Frågade Cyklisten, som fick Voddler via BB-bolaget, men att fråga honom om datorer och program är som att fråga min katt om hundben. De har kanske sett en, men aldrig använt någon. Nej då, nu ska jag inte vara elak, men det roligaste jag varit med om var när jag och Cyklisten satt i en av högskolans datorsalar och han viskade till sig mig. När jag rullat fram så frågade han var man hittade Word. Han är på det planet.

Efter allt googlande började jag inse att det enda möjligheten att prova tjänsten var att betala för en invite – något en snål person som jag förmodligen aldrig skulle göra – om det inte vore för att jag ville ha någonting att göra.

Såg att Televinken var online på Messenger och frågade till slut honom och gissa om den mannen bara satt och väntade på att få ge mig en invite. Jag lovade att bjuda honom på en öl någon gång. Tack för den!

Det första minuset var väl att tjänsten var ganska så krävande rent installationsmässigt. Det gick åt några Gb bara att installera gränssnittet – som kändes ganska användarvänligt, även om det är drygt att bara använda pil-, retur- och escape-tangenterna.

På min bärbara blev det ganska segt. Det kan bero på att jag haft datorn i gång en hel dag, eller att datorn helt enkelt får vissa problem vid så pass stora applikationer.

Inte blev det mycket bättre när vi streamade den första filmen. Minns inte vilken film det var, men den hackade och filmen stängde av sig ett par gånger. Nu gick det att sätta på den igen från samma ställe som den stängt av sig på, men till slit tröttnade vi.

Bildkvalitén var dock förbannat bra och jag funderar över om den inte var bättre än exempelvis SF Anytime, stället där vi brukar hyra film. På SF sliper man den tunga applikationen, vilket gjort att vi aldrig haft på problem med film därifrån.

Jaja, nu såg vi på en av Voddlers alla gratisfilmer och varför klaga?

I dag snackade jag lite kort med Televinken och han hade aldrig haft samma problem, förmodligen för att han kör på en bättre stationär. Jag ska testa Voddler på min stationära bara jag orkar lyfta in den till tv:n eller tvärtom. Förmodligen blir det bättre då.

De filmerna man fick betala för hade helt klart jämförbara priser med många andra tjänster, vilket även det är bra.

Jaja, svårt att sätta betyg på tjänsten när jag inte kunnat testa den på min andra dator – men jag är hoppfull till att Voddler är en bra tjänst.

Etiketter: Film

17:53   Permalänk      

Voddler

I dag fick jag äntligen en invite till Voddler. Tack för den Televinken.

Vi premiärtittade på en film, mer om det i morgon.

Etiketter: Dagbok

01:08   Permalänk      

2009 i text

Har dragit i väg fyra ansökningar för jobb – två i Västerås, två i Stockholm. Hoppas att någon av dem blir lästa. Stockholm är minst lika bra som Västerås.

Borde skriva något om förra året. Jag sammanfattade aldrig 2009  - det brukar jag alltid göra.

Istället för en sån där trist lista så skriver jag istället:

Min ögonsten och prinsessa som jag kallar för Gam bodde ihop hela året. Först på Klockartorpet för att efter precis halva året hamna här ute på Vallby. Just nu känns lägenheten lite dyr, men det är ju på grund av min “uteblivna” inkomst. Den har väl inte varit så hög som jag hoppats – å andra sidan var det ju det jag varnade för när vi flyttade hit. Jag tror, utan att måla över något gräl som aldrig funnits, inte att vi orkat med den där lilla ettan heller. Det gör jag faktiskt inte. Vi ville ha en mer “vuxen” lägenhet ihop. Är man själv kan man vara hyfsat vuxen i en etta – men inte ihop med någon. När vi kom till den här lägenheten så var vi nog, eller mest Gam, lite pessimistiska – men vi har fått till den ganska så mysig. Lägenheten var kul.

Skolan. Jag pluggade statsvetenskap hela året. Först det gamla b-spåret och slutligen c. Jag skrev en femårsplan för mig själv under innovation c-kursen och i den går det att läsa att jag var ganska så sugen på en kandidat i statsvetenskap. Det är nog bara Militären och Gam som fått läsa den. Att Gam fick läsa den säger en hel del om hur jag förändrats till en betydligt mer öppen pojkvän än vad jag varit tidigare. De är skönt. Jag är ju inte klar med c-uppsatsen i statsvetenskapen, men den kommer. Jag har många fina minnen kring mina statsvetenskapliga studier. När jag träffade Gam under dem 2008, men även när jag träffade en av mina numer bästa vänner Cyklisten. Det är nog få förunnat att träffa två så bra människor under samma halvår.

Det negativa med kursen var kanske att min ena lärare hängde med några av mina vänner och det är väl egentligen först nu när jag nästan är klar som jag vågar följa med dem ut om det skulle vara så. Jag ville inte att folk skulle tro att jag fick betyg tack vare vänskap och kontakter. Jag träffade några andra människor under studierna som jag har svårt att placera – placera hur de betytt för mig och jag för dem, så jag står över.

Speciellt många konserter blev det inte. Inga lokala akter, å andra sidan är jag så förbannat trött på både lokaler och utbud så jag vill spy. Jag har varit ute ganska så frekvent i Västerås mellan 1992 och 2007 och till slut få man nog. Tror det är få i min bekantskapskrets som varit ute lika mycket och det är ingenting jag är stolt över så här i efterhand. Jag bjöd Gam på ett Beatles-coverband i Västerås som hon blev mer än bara lite nöjd över. Hon bjöd mig senare på Morrisseys konsert i Stockholm. Underbart, även om jag inte är lika imponerad som många andra av att se artister live. Morrissey var värd på mer än ett plan, eftersom han är den största soloartist jag vet om. Hans musik har, patetiskt nog, hjälpt mig både en och två gånger här i livet. Speciellt nu när jag mår som bäst.

Jag tror att vi firade elva av tolv jämna månader i vårt förhållande – Gam och jag alltså. Det är mysigt att ha en kväll för oss själva. Minns inte vilken gång det var vi inte sågs, men det var kanske i november när Gam var Köping.

Utelivet. Inget att skriva om. Jag var ut med Slumlord, Mikro och läraren jag skrev om tidigare i början av året. Det blev Pitcher’s, Bishop’s och Blue Moon. Tror inte läraren tyckte det var så kul att jag var med, men då hade jag bara läst a-kursen med honom. Han kom ihåg mig och Gam minns jag – det kändes lite kul, eftersom vi blev tillsammans sen. Mikro var tvärpackad och kallade mig för Socialdemokrat, eftersom jag ville ha in allt pack i det här landet, innan han ramlade av stolen flera gånger och jag fick hjälpa honom upp. Jag minns hur jag funderade på hur tragiskt det är med vänner man faktiskt tycker om, men som förändras till någonting man inte längre kan stå bakom. Först var det viktiga en musikscen och -kultur som inte var rasistisk och sen hände något. Det är synd. Jag minns när jag hjälpte honom undan poliserna för några år sen och jag skulle göra det igen utan att tänka – trots allt. Jag tycker det är synd när vänner förändras på ett sätt man själv inte förstår. Undrar om Tecknar’n var med – lika hög som vanligt, men det minns jag inte. Minns däremot att Einstein satt ensam några bord bort och hörde de rasistiska uttalandena och jag skäms än i dag att jag inte orkade ställa mig upp och säga emot. Gör man inte det är man en dålig människa – och just då var jag dålig – usel. På Blue Moon hintade jag om min c-uppsats till läraren och han tyckte det var en bra idé och han mindes mina tankegångar nu i höst.

Andra gången jag var ut när jag följde med på en after school med statvetenskapsgänget. Jag tog två öl innan jag åkte hem till Gams lagade mat. En timme mellan klockan 17 och 18 – det kan väl knappt räknas som en utgång? Det kändes lite som att några i klassen övergav mig där – eftersom jag var en simpel tråkmåns. Hellre nykter och trist än kladdig, packad och otrogen som några andra önskade att vara några veckor senare.

Just fan. Jag tog en öl med Slumlord på Pitcher’s efter en kväll hemma hos Poser. Minns inte när det var. Slumlord var kul – övriga gänget var det inte.

För att inte ha varit ut alls, så blev det ganska så långt. Haha. Det är min bearbetning av att jag inte går ut. Jag kan inte förstå det, men det är förbannat skönt.

Årets jobbigaste var nog ändå när Skorpan, vår ena katt, blev sjukt. Vi var väldigt oroliga de där dagarna han hade på Strömsholm. Till slut fick vi hem honom och då var han som ny. Med facit i handen, man vill ju inte att någon man älskar han ont, så var det ganska bra att han kom bort en tag. han har tuffat till sig efter den tiden och är inte alls lika försiktig och rädd längre. Det kan man i och för sig inte tro när man ser honom peta på okända saker med sin lilla tass i något fjantigt försök till att vara tuff. Ingenting kan se taffligare ut.

Det absolut roligaste var givetvis resan till Island. Jag har velat åka dit förut och efter en hel del dividerande både hit och dit om London, Norge och fan vet allt så blev det Island. Bara det att jag klev in i en sån konservburk man tvingas åka i är en historia för sig. Island var lika fint som jag föreställt mig, men jag önskar att vi kunnat ha ett par dagar till så vi kunnat se mer. Jag ville se vulkaner, men vi fick i alla fall känna på ljudet från en jordbävning. Vi fick stå på marken mellan Amerikas och Europas kontinentalplattor och duscha i det äckligaste och mest illaluktande vattnet jag någonsin druckit. Allt var lika djävla underbart. Till och med besöket på Zoo:t, som Gam tjatade till sig, var värt varenda sekund. Bara att gå längs kusten och se de vulkanlika bergen ute i havet var fantastiska. Senare insåg jag att bergen låg på fastlandet – norr om Reykjavik, men det spelade mindre roll. Det var vackert ändå.

Det bästa med 2009 var ändå alla planer och “riktlinjer” jag och Gam pratade och drog angående våra liv. Vi planerar tillsammans, eftersom vi vill ha en framtid ihop. Det är någonting helt nytt för mig och jag lär mig hela tiden. Gam kan bli galen på mig för att jag inte låter tillräckligt optimistisk, men det är ju mitt sätt att vara. Jag försöker i alla fall ta till mig det och bli en bättre sambo och jag tror fan att det blir bättre och bättre. Även Gam har sina små egenheten som kan vara svåra att förstå ibland, men det är bara att acceptera.

2009 var nog mitt bästa år hittills – 2010 kommer inte på något sätt att bli sämre.

Etiketter: Dagbok

18:16   Permalänk      

Söndag

Jag har ätit frukost och efter det samma sak till lunch. Att stå vid spisen för något långkok är väl inte den rätta melodin just nu.

Jag är på ett ganska gott humör i dag. Eller – jag är på gott humör. Jag har egentligen varit på ett ganska gott humör hela veckan, men smärtan får mig lite ur form. Det är väl egentligen mest Gam som lidit utav det – något som inte är bra alls. Det är ju inte så att jag muttrar åt henne hela dagarna, men jag har väl varit lite trött.

Försöker i alla fall, så gott det nu går, att förklara hur mycket jag älskar henne. Sen klagar jag av mig i bloggen.

I dag har jag sett en gammal dokumentär om ICF som jag sett förut. Den var ganska intressant, men mest kul. Sjukt fula frisyrer från den tid då läktarvåld var som bäst. För nu snackar vi våld på läktaren och inne på fotbollsplanen – inte sånt som pågår utanför.

Skulle titta in ett par andra filmen, men nu sitter jag och söker jobb istället. Har skickat in två jobb och har letat upp fem till jag kan söka. Mycket inom ekonomi. Jag vet inte om jag är kvalificerad, men jag gör ett försök. Det bästa med min utbildning var bredden – det sämsta att den saknar spets (förutom inom organisation).

Starta eget! Det är nog melodin och Militären får som han vill. :)

Nej, söka några arbeten till innan Gam kommer hem.

Etiketter: Dagbok

16:22   Permalänk